Кадр выше наш. Полное медиа с Facebook запрошено — подставим его сюда, как только приедет.
hurutr.com
Jag är 72 år. För sex månader sedan flyttade min fru och jag till ett äldreboende. Av egen fri vilja. Frivilligt. Utan att säga ett enda ord till våra barn. Nu ska jag berätta varför vi gjorde det. Och hur allt slutade. Min fru heter Ingrid. Vi har varit tillsammans i fyrtioåtta år. Vi träffades på en danskväll i bygdegården utanför Västerås — hon var nitton, jag var tjugoett. Ett år senare gifte vi oss. Vi fick två barn: vår son Martin och vår dotter Karin. Vi uppfostrade dem. Hjälpte dem genom deras utbildningar. Sedan flyttade de till större städer. Martin bor nu i Stockholm, där han arbetar som ingenjör. Karin bor i Göteborg och är revisor. De har båda familj, barn och arbete. En gång i veckan ringde de: ”Hur är det med er?” — ”Bra, älskling. Allt är i sin ordning.” Vi svarade alltid: ”Det är bra.” Även när ingenting längre var bra. Det började för sju år sedan. Ingrid arbetade på en av PostNords distributionscentraler utanför Västerås. Sortering, paket, stående arbete hela dagen. En kväll kom hon hem och sa: ”Henrik, jag har ont i ryggen. Jag måste ha gjort någon felaktig rörelse.” Jag svarade: ”Lägg dig en stund. Det går nog över.” Det gick inte över. En månad senare sov hon nästan inte längre på grund av smärtan. På nätterna vaknade hon och grät tyst i kudden. Hon trodde inte att jag hörde det. Men jag hörde. Varje natt. Jag tog med henne till vårdcentralen. Röntgen. Magnetkameraundersökning. Degenerativa förändringar i diskarna, två diskbråck och en nerv i kläm. Hon fick läkemedel och kosttillskott utskrivna som vi själva fick betala, nästan 1 600 kronor i månaden. Hon tog dem i sex månader — inte minsta effekt. Sedan kom injektionerna. Behandlingen på en privat klinik kostade oss omkring 5 500 kronor. Efteråt blev det bara värre. Hennes rygg låste sig fullständigt och hon kunde inte ens vända sig i sängen. Sedan fysioterapi. Nästan 800 kronor per besök när alla extra behandlingar som vi själva fick betala räknades in. Vi gick där i tre månader. N
