⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ (5/5) 😍📚 😍📚 😍📚 😍📚 😍📚 😍📚 😍📚 😍📚 “Älska mig… bara en enda gång.” “Herr Graham, jag känner inte dig.” 📚 Kapitel 1 — Vi skiljer oss Din man är med en annan kvinna. När Abigail Quinn fick meddelandet från sin bästa vän tog det några sekunder innan orden verkligen sjönk in. De stod där på skärmen, enkla och direkta, men ändå så tunga att de nästan kändes overkliga. Just då hade hon precis fått en spruta för att stimulera ägglossningen och låg på en smal brits på mottagningen. Hela hennes kropp var spänd medan hon försökte uthärda den skarpa, stickande smärtan i magen. Den sterila lukten av desinfektionsmedel fyllde luften, kall och kvävande. Allt omkring henne kändes avlägset — dämpade röster, mjuka steg, det svaga surrandet från maskinerna. Tiden verkade sakta ner, som om varje sekund drogs ut till något outhärdligt långt. Hennes långa svarta hår föll mjukt över axlarna och ramade in ett ansikte som hade blivit blekt som snö. All färg hade försvunnit från hennes läppar, som nu var svaga och darrande. Ändå fanns det något slående vackert över henne, även i det där sköra tillståndet. Människor som gick förbi kunde inte låta bli att titta en extra gång, dragna till något tyst och trasigt i hennes närvaro. Abigail slöt ögonen en kort stund och drog ett långsamt, ostadigt andetag. Hennes fingrar darrade när hon låste upp telefonen igen, och hjärtat slog snabbare för varje sekund. Sedan öppnade hon meddelandet. Ett foto dök upp på skärmen. Sean Graham var på väg ut från ett lyxigt hotell, med armen naturligt lagd runt en kvinna i en elegant rosa klänning. Solljuset föll över dem i precis rätt vinkel, så att scenen nästan såg ut som något ur en film — varm, intim, självklar. Mannen som vanligtvis verkade så kall, så avlägsen, så omöjlig att nå… såg annorlunda ut på bilden. Mjukare. Närmare. Mer levande. Hans huvud var lätt lutat mot kvinnan bredvid honom, och hans uttryck var avslappnat på ett sätt som Abigail sällan — kanske aldrig — hade sett tidiga
