Tåget har stått på Göteborgs centralstation i sex minuter och jag sitter fortfarande kvar.
Tåget har stått på Göteborgs centralstation i sex minuter och jag sitter fortfarande kvar. Mamma är ute på perrongen. Jag ser henne söka efter min vagn genom fönstret. Nio månader. För tre dagar sedan hade jag 290 kronor kvar på kontot och visste inte hur jag skulle berätta det. Jag arbetar som undersköterska på ett äldreboende i Hisingen, Göteborg. Nattskiftar. Helger. De dagar alla andra är lediga. Jag är 31. Lönen räcker nästan — men med ett privatlån på 148 000 kronor hos Handelsbanken som jag tog för att hjälpa min bror i en akut situation, slutade varje månad med mynt räknade i plånboken. Jag berättade det aldrig för någon. Mamma trodde att allt gick bra. --- Sara skickade ett meddelande en morgon efter ett nattskift. "Maja, testa det här spelet, jag fick in 1 800 kronor." Jag sa att det var bluff. Hon skickade kontoutdraget. "Sätt in hundra kronor." Jag satte in 100 kronor. Bara för att ha rätt. Det drog igång. Bonus efter bonus. Saldot steg snabbare än jag hann se. Jag skakade. Angav fel uppgifter två gånger. "Betalning behandlas" — 24 timmar. Ingen sömn. Appen kollade var tionde minut. Nästa morgon: PENGARNA STOD DÄR. --- Mamma hittar vagnen nu. Hon lyfter handen. Jag har med mig hennes favoritchoklad. Hon tror att jag knappt hade råd med tåget. För tre dagar sedan hade jag 290 kronor. Idag är lånet betalt. Det är allt jag kan säga.
